Ta snacket om...Skärmtid

Skärmar är en del av vår vardag. Men för mycket skärmtid kan vara skadligt. Hur sätter man gränser utan att det uppstår konflikt? Och hur ska man egentligen prata med sina barn om skärmtid?

Skärmar är en del av vår vardag och samtidigt är skärmtid en källa till många konflikter inom familjen. Mycket skärmtid medför fysiska hälsorisker i form av ökad stress vilket kan leda till att barnet får svårt att studera och lära sig saker. Sömnkvalitet och antal sömntimmar påverkas när våra ungdomar är vakna på natten. Ökat stillasittande, framför allt barn rör sig allt mindre och hållningen du har kommer att få långsiktiga konsekvenser.

Att mobilen skapar stress beror på att mobilen är en källa för dopaminproduktion med snabba belöningar. När vi tar bort mobilen upplever hjärnan att något har tagits bort som är livsviktigt och då reagerar vi med aggressivitet. Forskning säger att det optimala är ca två timmar per dag, det är vad vi klarar av utan att bli stressade. Det är därför viktigt att vi som föräldrar uppträder som föräldrar och inte som kompisar – det ingår att tjata om viktiga saker och införa positiva vanor som fungerar i längden. Att sätta upp gemensamma regler som både tillåter och ”förbjuder” kan vara en lösning. Men det är också viktigt att vi är goda förebilder när det gäller skärmtiden.

Många föräldrar upplever en konflikträdsla framför allt när det gäller tonårsrelationen och inte mist ungdomars internetvanor. Konflikter är aldrig roliga, inte sällan styrs vi av ångesten för att inte vara omtyckt längre eller att bli stämplad som bråkig. Skärmtid, läxläsning, utegångsregler är till exempel ofta källa till konflikter. Samtidigt vet vi hur fantastiskt det känns när vi kommer in i lösningsfasen tillsammans, till försoningen och känslan av att relationen stärkts. Genom att respektera varandras åsikter och sätta gemensamma regler och överenskommelser blir barnet delaktig och känner att de kan påverka sin situation. I trygga relationer ges möjlighet att få ge utlopp för sina känslor. Det är som ett uttryck för kärlek, vi vågar bråka med dem vi älskar och som älskar oss. Att tonåringar vågar bråka med oss eller göra uppror kan vi se som en komplimang. De vet att relationen med oss håller och tål konflikter. Det är viktigt att vuxna fortsätter att fråga och bry sig utan att ibland få svar.

Vilka konflikttraditioner och beteendemönster finns i er familj? Finns negativa konflikter? Vad är viktigt att tänka på eller göra när konflikter leder till gräl? Är det bra eller dåligt att bråka? Hur gör jag när min tonåring/barn inte svarar? Vilka andra sätt kan vi kommunicera på?
Ta inte upp en konfliktdiskussion så länge du eller ditt barn befinner sig i ett läge där frustration och ilska råder. Ett konstruktivt samtal förutsätter att alla har lugnat ner sig för att mötas och kan sätta ord på det som har hänt. Att styra diskussionen utan att styra samtalet, det är svårt men oerhört lärorikt för alla parter. Det stärker såväl barnets som förälderns självkänsla att veta att man kan lösa konflikten.
Titta på ditt tonårsbarn och observera hur barnet kommunicerar med sina vänner. Prova nya sätt att kommunicera, skicka ett sms för att meddela en viktig information eller skriv en lapp och lägg på barnets säng – prova dig fram. Överraska barnet med din egen öppenhet för nya kommunikations-kanaler. Fråga när barnet är redo att gemensamt diskutera i den kanal som fungerar bäst för hen.

Är du konflikträdd? Vad är du mest rädd för? Hur växte du upp när det gäller konflikter hemma? Ska föräldrar alltid vara eniga inför barnet? Måste man alltid tycka lika? Hur kan man göra för att undvika att barnet blir utnyttjar olika åsikter från föräldrarna? Hur gör man bäst med gränssättning när man har barn varannan vecka? Vad är svårt i skilsmässosituationer?
Berätta för barnet om dina insikter och vad du har lärt dig på vägen. Det är ingen svaghet utan en styrka att kunna erkänna sina fel även gentemot sina barn. För att barnet ska vara mottagligt för ditt förlåt behövs rätt tajming. Ett sätt kan vara att berätta för barnet att när det är redo får det gärna komma till dig så att du kan be om ursäkt. Det visar barnet att det finns flera sätt till försoning.
Föräldrar behöver inte alltid vara eniga inför barnet, däremot är det viktigt att det finns en gemensam värdegrund som båda utgår ifrån (t.ex. skärmtid, läxor etc.). Olika åsikter kring andra frågor (t.ex. godis, hur länge barnet får stanna hos en kompis etc.) tränar barnets argumentations-förmåga och ger möjlighet till nya kompromisslösningar. Att diskutera fram lösningar tränar dessutom barnets förståelse för föräldrars behov och tankar bakom olika gränser och åsikter. Det viktiga är att föräldrar tar sig tid för en diskussion som bygger på respekt för alla.